Begreppet ”miljön” kan i viss mån betraktas som en allmänning, särskilt när det gäller gemensamma naturresurser som vatten, luft, mark och biologisk mångfald. Miljön utgör ofta en gemensam plattform som delas av en bred gemenskap, och dess användning och bevarande kräver koordinering och samarbete för att undvika överutnyttjande och negativa externa effekter.
Den amerikanska forskaren Elinor Ostrom arbetade i gränslandet mellan statsvetenskap och ekonomi. På 1960-talet funderade hon över vad som krävs för att gemensamt ägande ska fungera i längden. Elinor Ostrom gjorde fältstudier och analyser som spänner över decennier och världsdelar. Vad hon kom fram till gick helt emot den rådande ”sanningen” som var att gemensamt ägande inte fungerar utan styrning uppifrån.
Elinor Ostroms principer för gemensam förvaltning av resurser, som nämndes tidigare, kan tillämpas på miljön som en allmänning. En effektiv förvaltning av miljön kräver tydliga regler och gränser för användningen av naturresurser, demokratisk delaktighet för att involvera berörda parter, mekanismer för att påföljder och sanktioner vid överträdelser, anpassningsförmåga för att hantera förändrade förhållanden och lokalt självstyre för att ta hänsyn till olika behov och perspektiv. Detta beskrivs som Elinor Ostroms 8 principer
Hur organiserar vi civilsamhället och dess juridiska personer
En modell för att ta beslut som tar hänsyn till minoriteter
En öppenplattform för en lokal federation att förvalta kollektiv meta-data för en allmänning på en kollektiv nivå.
Drivs med WordPress av federationen solarXbike på webbhotellet Mebo.